Ulla! min Ulla!
Ulla! min Ulla! säj får jag dig bjuda Rödaste Smultron i Mjölk och Vin? Eller ur Sumpen en sprittande Ruda, Eller från Källan en Vatten-terrin?
Dörrarna öpnas af vädren med våda, Blommor och Granris vällukt ger; Duggande Skyar de Solen bebåda, Som du ser.
Ä’ke det gudomligt, Fiskartorpet! Hvad? Gudomligt at beskåda! Än de stolta Stammar som stå rad i rad, Med friska blad! Än den lugna Viken Som går fram? — Åh ja! Än på långt håll mellan diken Åkrarna! Ä’ke det gudomligt? — Dessa Ängarna? Gudomliga! Gudomliga!
Skål och god middag i Fenstret min sköna! Hör huru klockarna hörs från Stan. Och se hur dammet bortskymmer det gröna Mellan Calescher och vagnar på plan.
Räck mig ur fenstret där du ser mig stanna, Sömnig i sadeln, min Cousine; Primo en Skorpa, Secundo en kanna Hoglands vin.
Ä’ke det Gudomligt &c.
Nu ledes Hingsten i spiltan, min Ulla, Gnäggande, stampande, i galopp. Än uti stalldörn dess ögon de rulla Stolt opp til fenstret, til dig just dit opp.
Du all naturen upeldar i låga Med dina ögons varma prål. Klang! ner vid grinden, i varmaste råga. Klang din skål!
Ä’ke det Gudomligt &c.