Most read ▸
Vintergatan
Och nu är lampan släckt, och nu är natten tyst och klar,
och nu stå alla minnen upp från längst förflydda dar,
och milda sägner flyga kring som strimmor i det blå,
och underbart och vemodsfullt och varmt är hjärtat då.
De klara stjärnor skåda ned i vinternattens glans
så saligt leende, som om ej död på jorden fanns.
Förstår du deras tysta språk? Jag vet en saga än,
jag har den lärt av stjärnorna, och vill du höra den?
Långt på en stjärna bodde han i aftonhimlens prakt;
hon bodde i en annan sol och i en annan trakt,
och Salami så hette hon, och Zulamith var han,
och båda älskade så högt och älskade varann.
De bott på jorden båda förr och älskat redan då,