En liten tröstesång, skriven som en direkt tilltal till en du-person. Grundtanken är enkel: även om himlen rymmer tusen stjärnor räcker det att en enda ser just dig. Då ska du tro på den stjärnans mening och på glansen i hennes öga. Poesin ger stjärnan ett medvetande och ett slags ömhet. De andra stjärnorna blir hennes vänner, och de ser också på dig – för hennes skull. Känslan är varm, stilla och nästan andäktig. Den talar om att vara sedd, utvald och omsluten av något större. Natthimlen är inte öde eller hotfull, utan närvarande och vänlig. Slutraderna ”Lycklig är du och säll. / Himlen dig har i kväll” fungerar som en välsignelse: just i natt är du buren av himlen. Stämningen är tröstande, öm och lite högtidlig, som att någon viskar att ingen glömmer dig.
Du går icke ensam — Sammanfattning
Om bland tusen stjärnor någon enda ser på dig, tro på den stjärnans mening, tro hennes ögas glans.
Du går icke ensam. Stjärnan har tusen vänner; alla på dig de skåda, skåda för hennes skull.
Lycklig är du och säll. Himlen dig har i kväll.