Den enda stunden

Allena var jag, han kom allena; förbi min bana hans bana ledde, han dröjde icke, men tänkte dröja, han talte icke, men ögat talte. — Du obekante, du välbekante! En dag försvinner, ett år förflyter, det ena minnet det andra jagar; den korta stunden blev hos mig evigt, den bittra stunden, den ljuva stunden.