Mors lilla Olle

Mors lilla Olle i skogen gick, rosor på kinden och solsken i blick. Läpparna små utav bär äro blå: Bara jag slapp att så ensam här gå

Brummelibrum, vem luffsar där? Buskarna knaka, en hund visst det är. Lurvig är pälsen, men Olle blir glad. Se, en kamrat det va bra, säg god dag.

Klappar så björnen med händerna små, räcker fram korgen, se här smaka på Nalle han slukar mest allt vad där är. Hördu, jag tror att du tycker om bär.

Mor fick nu se dem gav till ett skri. Björnen sprang bort, nu är leken förbi. Åh varför skrämde du undan min vän? Mor, lilla, bed honom komma igen.