Längtan heter min arvedel

Längtan heter min arvedel, slottet i saknadens dalar. Sakta ett underligt strängaspel tonar igenom dess salar.

Säg, vadan kväller du, klagande ström, djupt ur de skumma gemaken, du som mig sjunger om dagen i dröm, sjunger om natten mig vaken?

Vem är den själ som i suck och i ton andas från hemliga strängar, ljuvligt som doften från humlornas bon flyter på gulnande ängar?

Somrarna blekna och solar gå ner, timmarna varda mig tunga, rosorna dofta i vissna kvarter, minnena viska och sjunga.

Klinga, du klagande strängaspel, sällskap i drömmande salar! Längtan heter min arvedel, slottet i saknadens dalar.