Beatrice-Aurore

I gamla sta’n, vid Kornhamnstorg, i Hallbecks antikvariat en gammal drömbok köpte jag i folioformat.

Sen drömde jag förliden natt om Beatrice-Aurore. Det är en gammal käresta väl död sen många år.

Hon stod mig när, hon tog min hand, hon manade mig: Kom! Med ens förstod jag, att hon var den enda jag tyckt om.

Vi gingo i en lindallé på gula, våta blad, och tårar sköljde på min kind och jag var ändå glad.

Vi gingo länge hand i hand och talade som barn. Så stodo vi med ens framför en gammal väderkvarn.

Jag sade: Beatrice-Aurore, säg vill du bliva min? Ta fatt mig då! hon ropade och slank i dörren in.

Och jag sprang in och letade i alla dunkla vrår och ropade, men ingenstans fanns Beatrice-Aurore.

Jag vaknade vid att jag grät och kände hjärtats sting, och i min drömbok sökte jag, men där stod ingenting.