Flickan kommer hem tre gånger från sin älsklings möte. Först är händerna röda, sedan läpparna, till sist kinderna bleka. Modern frågar varje gång vad som har hänt. Flickan döljer först sanningen med oskyldiga förklaringar: hon har plockat rosor och stuckit sig, hon har ätit hallon. Redan tidigt anar man att rosorna och hallonen är täckmantlar, men smärtan blir uttalad först i slutet. När kinderna har bleknat orkar hon inte ljuga längre. Hennes sista svar är ingen undanflykt utan en gravskrift. Hon ber modern gräva en grav, resa ett kors och rista in vad som egentligen skett: händerna och läpparna rodnade i älskarens närhet, kinderna bleknade av hans otrohet. Upprepningen skapar en folkviseartad, ödesmättad rytm. Stämningen växlar från hemlig glöd till sorg och dödslängtan. Kvar står en flicka som skäms, har blivit sviken och ser graven som sin enda utväg.
Flickan kom ifrån sin älsklings möte — Sammanfattning
Flickan kom ifrån sin älsklings möte, kom med röda händer. - Modern sade: "Varav rodna dina händer, flicka?" Flickan sade: "Jag har plockat rosor och på törnen stungit mina händer." Åter kom hon från sin älsklings möte, kom med röda läppar. - Modern sade: "Varav rodna dina läppar, flicka?" Flickan sade: "Jag har ätit hallon och med saften målat mina läppar." Åter kom hon från sin älsklings möte, kom med bleka kinder. - Modern sade: "Varav blekna dina kinder, flicka?" Flickan sade: "Red en grav, o moder! Göm mig där och ställ ett kors däröver och på korset rista som jag säger: En gång kom hon hem med röda händer, ty de rodnat mellan älskarns händer. En gång kom hon hem med röda läppar, ty de rodnat under älskarns läppar. Senast kom hon hem med bleka kinder, ty de bleknat genom älskarns otro."