I natt drömmer jaget att hon är en sköldmö, rustad och stark, som strider vid någons sida. Svärd blixtrar, troll faller, och stridskamraterna sluter sig samman och sjunger i mörkret. Drömmen är först fylld av mod och samhörighet. Sedan skiftar den: hon drömmer om blod och död, om att själv falla med ett banesår bredvid den andra. Men den hon strider för märker ingenting. Med allvarsam mun och stadig hand håller den skölden och går rakt fram. Här ryms både offervilja och en svidande känsla av att inte bli sedd. Sista strofen lättar ändå stämningen. Eld och rosor gör döden fager och god, nästan trösterik. Dikten skapar en drömsk, högtidlig och svårmodig stämning: en längtan efter närhet, kamp och en död som betyder något.
Sköldmön — Sammanfattning
Jag drömde om svärd i natt. Jag drömde om strid i natt. Jag drömde jag stred vid din sida rustad och stark, i natt.
Det blixtrade hårt ur din hand, och trollen föll vid din fot. Vår skara slöt sig lätt och sjöng i tigande mörkers hot.
Jag drömde om blod i natt. Jag drömde om död i natt. Jag drömde jag föll vid din sida med banesår, i natt.
Du märkte ej alls att jag föll. Din mun var allvarsam. Med stadig hand du skölden höll och gick din väg rakt fram.
Jag drömde om eld i natt. Jag drömde om rosor i natt. Jag drömde min död var fager och god. Så drömde jag i natt.