Diktens jag har blivit bestulen på sin framtid av ett nyckfullt ögonblick. Den framtid som fanns var bara tillfälligt hoptimrad, något som lätt kunde raseras. I stället för att stanna i förlusten vänder sig jaget framåt och bestämmer sig för att bygga upp framtiden på nytt – vackrare och stadigare än förut. Grunden ska vara den egna viljan, pelarna idealen, den hemliga gången själen och det höga tornet ensamheten. Byggandet blir en bild för att ta makten över sitt liv. Det är en nystart där det nyckfulla ögonblickets makt ersätts av en inre byggplan. Stämningen är trotsig och beslutsam, men också allvarlig: ensamheten framstår inte bara som något tungt, utan som en hög plats där jaget kan stå för sig självt. Framtiden är inte längre något som kan stjälas utifrån, utan något som byggs inifrån.
Min framtid — Sammanfattning
Ett nyckfullt ögonblick stal mig min framtid, den tillfälligt hoptimrade.
Jag skall bygga den upp mycket skönare såsom jag tänkt den från början. Jag skall bygga den upp på den fasta marken som heter min vilja. Jag skall resa den upp på de höga pelare som heta mina ideal. Jag skall bygga den med en hemlig lönngång som heter min själ. Jag skall bygga den med ett högt torn som heter ensamhet.