Flyttfåglarna talar i vi-form och beskriver sin rastlösa längtan. När solen blir för het vid Nilen och palmerna inte längre skuggar, samlas flocken och flyger mot Norden. Högt över jord och hav känner sig fåglarna fria. I fjällen finns en grön äng där de häckar under midnattssolen, i en fridfull dal dit jägaren inte når; där dansar älvor, skogsfrun går i kvällen och dvärgarna hamrar guld.
Men när vinterns gestalt, Vindsvales son, skakar sina snöiga vingar och rönndruvan glöder, vaknar längtan söderut igen. Fåglarna söker sig mot grönska, ljumma vågor och palmer – och längtar snart tillbaka norrut. Känslan är dubbel: de är aldrig riktigt hemma någonstans, bara på väg. Stämningen är ljus, rytmisk och vemodig, som en evig rörelse mellan två världar.